Koncept & produktion: Ulrika Malmgren & Katta Pålsson
(Darling Desperados)
Regi: Ulrika Malmgren
Visuell design VR & Animation: Franco Veloz
Affisch: Franco Veloz
VR-enviroment: Leo Lådby-Pusselbiten
Dramatiker: Philisiwe Twijnstra
Attributmakare,Scenograf: Simon Karlsson
Kompositör & ljuddesign: Teodor Sydbom Kourkoulis
Ljusdesign :Hilda Ohlsson
Kostym/Maskdesign -Annette Fredriksson
Konstnärliga forskare: Tinna Joné & Ulrika Malmgren
Producent Malin Hjelm
Teknisk support: Alfons Wiberg

Är du modig nog att dyka ner i havet och lösa mysteriet där nere i djupet? Med ett VR-headset och världens bästa rörmokare Sally och Sue till din hjälp, får du i Det blåa blå uppleva en ny nivå av fantasi, lek och interaktivitet. Föreställningen görs i samarbete med Kulturhuset Stadsteatern Skärholmen och Stockholms konstnärliga högskola.
Med stöd av Stockholms Stad

Virtuell verklighet (engelska Virtual Reality), VR, är en datorgenererad skenvärld som används bland annat i utbildning och träning, design och konstruktion, forskning och spel. VR-tekniken har en bakgrund i flygsimulatorer för jaktplanspiloter. 

I VR-världen (engelska immersive VR) upplever sig användaren helt ”nedsänkt” i den virtuella världen. VR-glasögon och headset har blivit populära och konsumentmarknaden för upplevelse av virtuell verklighet växer snabbt.

I den här föreställningen får du följa med på en fantasifylld resa till en sprakande undervattensvärld. Nere i djupet möter mystiska havsväxter, fiskar, kanske till och med en och annan haj? Och nånstans, där du minst anar det, finns ett mysterium. Det blåa blå är en interaktiv teaterupplevelse som bereder plats för fantasi, lek och humor. Till vår hjälp när vi plumsar ner i havet har vi alltså VR-headsets. Du upplever allt i 360°, helt omsluten av öppna vatten och havets bubblande ljudlandskap.

Med tekniken kan vi skapa en helhetsupplevelse som av betraktaren kan upplevas som omslutande och verklighetsnära. Den relativt snabba utvecklingen av immersiva medier är spännande. Som medium och plattform gör VR att betraktaren ofta sätts i centrum för upplevelsen. Samtidigt fixas och bökas det i kontrollrummet bredvid – något där inne verkar inte stå helt rätt till? Tillsammans med världens bästa rörmokare Sally och Sue ska vi nog kunna ordna upp det! 

Darling Desperados och Stockholms konstnärliga högskola utforskar med konstnärlig forskning sätt att nå ut med vårt berättande genom att använda oss av nya visualiseringsteknologier inom Extended Reality ( XR – (VR, AR, MR och andra medier). Publiken kan till exempel förnimma något som om de vore där, i det här fallet under ytan i Det blåa blå. VR innebär andra egenskaper och möjligheter för berättandet, att mottagaren inte bara blir en passiv mottagare av upplevelsen. Och på samma sätt använder vi i denna förställning scenrummet – ett ställe för dom unga att ta plats och utforska och problemlösa tillsammans med skådespelare. Kom och prova något som inte finns någon annanstans än i Skärholmen!

Den kombination vi provar är ett  pionjärarbete gamla och nya medier blandas på ett alldeles unikt vis i det Blåa blå.

Filmskapare, teaterproducenter, regissörer och andra kreatörer utforskar i allt större utsträckning berättandet i VR och med det utvecklas mediet. Berättandet är ett viktigt verktyg för att förstå oss själva och världen, och både scenrummet och 360° video används i den här förställningen för att omslutas av världen i Det blåa blå.

Vår vision är att undersöka och sudda ut gränsen mellan att vara åskådare och deltagare i en undervattensvärld, och VR-upplevelsen kan ge berättelsen ett innovativt och unikt perspektiv. 

VI ÄR ALLA BEROENDE AV HAVET

Nästan två tredjedelar av jordens yta är hav och medeldjupet är 3 700 meter. Syret i var annat andetag som du tar kommer från havslevande växter. Dessa mäktiga blå vattenmassor förser flera miljarder människor med mat, som vi bara fiskar upp utan att ”betala” något tillbaka. Djuphavsbotten är jordens största livsmiljö, hela 35% av jordens yta. Tre gånger större än alla skogar på vår planet.

Forskare uppskattar att det finns över en och en halv miljon arter i haven, men endast 10 procent är beskrivna ännu. Här finns djur, en del mikroskopiskt små, som flyter med strömmarna – de kallas plankton. Världens största djur blåvalen, den är längre än de största dinosaurierna, simmar tusentals kilometer varje år. Blåvalen kan bli över 30 meter lång och väga 180 ton.

I djuphaven är det mörkt, mycket mörkt och kallt, endast fyra grader varmt. Här bor många mystiska djur som ”kraken” som är en tioarmad jättebläckfisk med 10 meter långa armar, två av dem är försedda med rakvassa krokar. Kraken kan slåss med kaskeloter. Marulken är en djuphavsfisk som har en liten lysande lampa framför sin jättestora mun och när en fisk kommer fram till lampan sväljer marulken hela sitt byte på en gång. De skräckinjagande marulkshannarna, som är pyttesmå, lever inne i honans kropp och de delar blodådror med varandra. Det finns även musslor på 4 000 meters djup som kan bli 500 år gamla.

Eftersom det är svårt att se i havet använder många djur ljud för att kommunicera. Blåvalen har så dova ljud att en människa inte kan höra dem, du känner bara att din kropp vibrerar. Tänk att blåvalarnas ljud är så starkt att de troligen kan prata med varandra på flera mils avstånd. Pistolräkan är det djur på jorden som via sina klor kan producera det högsta ljudet, en smäll på 218 decibel. Kaskeloter och delfiner använder ekolod för att hitta sina byten. De sänder ut ljud som studsar tillbaka och då vet de var bytet är. Ekolodet kan även användas för att ta reda på hur andra delfiner mår då de via ljudet kan läsa av kroppen, exempelvis vad de har ätit, antal hjärtslag och kanske sjukdomar.

Tyvärr har haven använts som soptipp under många hundra år och plast påträffas nu från ytan ända ned till botten. Vi människor har även fiskat ut många fiskpopulationer och valarna har minskat kraftig på grund av valfångst. Glädjande så ökar de flesta stora valarna igen efter att jakten har förbjudits. Ett av de största hoten mot djuphaven är gruvbrytning efter mineraler. Tanken är att skörda havsbotten på metallklumpar genom att skrapa av gigantiska bottenområden (stora som Frankrike) och sedan pumpa upp slam och mineraler flera tusen meter upp till ytan. Där skiljs metallerna från slammet och som en ljus dimma sjunker sedimenten åter ned mot botten.  ”Dimman” hotar att slå ut reproduktionen av tonfisk i området och ljud- och ljusföroreningarna från havsgruvbrytningen hotar att störa valar och fiskar.  

Fortfarande finns det mycket underliga ljud och fenomen i haven som ingen kan förklara. Vi vet mer om månens yta än vad som finns i djuphaven. Endast fantasin kan stoppa oss från vad vi i framtiden kommer upptäcka – där ute i det stora blå.

Tom Arnbom, havsexpert på Världsnaturfonden WWF